PRINCIPPROGRAMMET: Det alkoholpolitiska arbetet ska syfta till att minimera alkoholskadorna genom en låg totalkonsumtion.
ANETTE: Det tycker jag är bra. Att det är ok att dricka alkohol om det sker i rimliga mängder. Jag tror inte på att vi får färre missbrukare bara för att vi blir fler nykterister. Det jag tror på är att tex bygga ut Fritidsgårdsverksamheten så att våra ungdomar går dit i stället "för att hänga på stan".
PP: Genom generella och särskilda åtgärder såsom information, en aktiv prispolitik, en restriktiv lagstiftning, åldersgräns för inköp och ett statligt försäljningsmonopol för alkohol skapas förutsättningar för att minska skadeverkningarna.
ANETTE: Självklart skall det vara åldersgräns för inköp av alkohol. Däremot är jag inte helt övertygad om att det statliga försäljningsmonopolet skall vara kvar. Nu menar jag inte att ICA, Konsum eller närköpet skall få sälja starköl och vin. Det jag tänker på är att tex vid en vin- eller whiskeyprovning på fabriken där det produceras skall finnas möjlighet att köpa med sig produkten hem.
PP: I det förebyggande arbetet ska insatser för barn och ungdomar prioriteras.
ANETTE: Bra skola och fritidsaktiviteter är tryggheten för många barn och ungdomar som lever med överkonsumerande föräldrar.
PP: Så kallade vita zoner - det vill säga vissa situationer och perioder som är helt alkoholfria - ska stödjas. Det gäller under graviditeten, barns uppväxttid, i trafiken och i arbetslivet.
ANETTE: Här krävs stödinsatser från bland annat Mödrahälsovård och arbetsgivare.
PP: All offentlig miljö ska vara rökfri.
ANETTE: Här tror jag att vi har olika betydelse på vad som är rökfri.1. Ingen rökning sker på platsen.2. Ingen rökning sker på eller i anslutning till platsen3. Ingen som arbetar på platsen får röka under arbetstid.
PP: Varken alkohol- eller tobaksreklam ska tillåtas.
ANETTE: God tanke. Svårt att uppnå. Tyvärr går det inte att isolera Sverige från reklam i exempelvis TV-kanalen som produceras från utlandet. Färre TV-program där festande uppmuntras vore bra.
PP: En åldersgräns för inköp av tobak ska finnas.
ANETTE: Det är bra att åldersgräns finns och att kontroller görs om butiker begär legitimation av personer kring denna ålder.
PP: Återhållsamhet med alkohol ska gälla vid offentlig representation.
ANETTE: Ja, varför skall man behöva alkohol vid diskussionsmiddagar?
PP: Målet med narkotikapolitiken ska vara ett narkotikafritt samhälle. Allt ickemedicinskt innehav och bruk av narkotika ska vara förbjudet.
ANETTE: Japp, och då måste vi vara snabba med att hitta de nya preparaten och föra in det på listan över narkotikaklassade preparat.
PP: Missbrukarvård ska inriktas på att bryta beroendet och ge förutsättningar för en ny drogfri livsstil. Vård och rehabilitering ska vara av hög kvalitet och erbjudas och vara tillgänglig i hela landet. Den ska i första hand bygga på frivillighet.
ANETTE: Bästa frivilligvården är den som sker när personen är motiverad. Lättillgänglig vård borde vara en självklarhet i alla kommuner.
PP: Tvångsvård ska användas restriktivt och endast där särskilda skäl finns.
ANETTE: Då blir det ännu viktigare att frivilligvården är lättillgänglig.
PP: Frivilligorganisationers arbete med missbrukarvård är omistligt och ska stödjas.
ANETTE: Dessa kan ibland vara den enda möjligheten, då en person tappat förtroendet för myndigheterna.
söndag 11 januari 2009
4.2. Socialpolitik
PRINCIPPROGRAMMET: "Den sociala omsorgen ska utgå från människans behov av små, naturliga gemenskaper, främst familjen."
ANETTE: En familj är inte alltid en kärnfamilj. Det kan vara även vara mamma och barn eller pappa och barn.
PP: Socialpolitiken ska stödja när det brister och stimulera de positiva krafterna i dessa gemenskaper. Solidaritetsprincipen motiverar oss att ta gemensamt ansvar för alla människor, i synnerhet de utsatta.
ANETTE: Tänk på att det inte bara är myndigheter som 'skall ta hand om', du och jag kan göra stora saker bara genom ett leende.
PP: De sociala nätverken byggs av människor i samverkan, gemenskaper, och är en naturlig och avgörande del av våra liv. I vardagslivet vävs ansvar och ömsesidigt utbyte av stöd och omvårdnad samman till ett starkare nät. Familjen och relationer mellan generationer är av avgörande betydelse.
ANETTE: För att underlätta att nätverken byggs upp behövs mötesplatser. Familjecentraler och Fritidsgårdar tycker jag är bra för detta.
PP: Dessa sociala nätverk framstår som särskilt betydelsefulla när människor drabbas av svårigheter av olika slag. Välfärdssamhället ska bygga på att enskilda och grupper av människor som familj, grannar, föreningar, i första hand ges möjlighet att ta ett stort ansvar för den nära omgivningen. Med subsidiaritetsprincipen som grund ska det offentliga stödja de naturliga nätverken. Men det offentliga är ytt erst ansvarigt för att alla ska kunna leva ett tryggt och värdigt liv. Offentlig, ideell och privat verksamhet ska komplettera varandra.
ANETTE: Då gäller det att vi bygger upp
PP: Målet för socialpolitiken är att stödja gemenskaperna och de enskilda människorna till egen försörjning och god omvårdnad.
ANETTE: Då behövs bra sammarbete med exempelvis Arbetsförmedlingen.
PP: Socialpolitiken ska levandegöra att varje enskild människa har samma värde oavsett ålder, etniskt och socialt ursprung, sexuell identitet, religion eller kön.
ANETTE: För mig gäller det all politik.
PP: De insatser som görs av de sociala myndigheterna ska bidra till att fördela välfärden rättvist och solidariskt bland alla medborgare och ge alla likvärdiga förutsättningar.
ANETTE: Vad menar vi med rättvist? För mig är det att ge den som har störst behov vård först. Ibland kan det vara det lilla för en individ som gör att han eller hon känner sig rättvist behandlad. Tex att bli lyssnad på av tjänstemän och politiker.
PP: Socialpolitiska insatser måste präglas av respekt för den personliga integriteten och ge förutsättningar för inflytande och delaktighet från den enskilde, för såväl vuxna som barn.
ANETTE: Sekretesslagstiftningen skall skydda individen. Den får inte bli ett skydd för myndigheten. Inflytande och delaktighet för barnen är oerhört viktigt.
PP: Ett solidariskt finansierat socialförsäkringssystem ska finnas och vara garanterat i lag och/eller genom avtal. Socialförsäkringssystemet ska ge ekonomisk trygghet under livets olika skeenden. Självrisker ska kombineras med högkostnadsskydd. Nivåerna på ersättningarna ska utformas så att den enskilde stimuleras att delta i åtgärder som leder till så god hälsa som möjligt och återgång till arbetslivet.
ANETTE:
PP: Det finns tydliga samband mellan kostnaderna för socialförsäkringarna, hälso- och sjukvården, arbetslivsrehabiliteringen och kommunernas socialtjänst. För en effektiv användning av de samlade resurserna bör en finansiell samordning ske mellan dessa verksamheter. Lokalt organisatoriskt och finansiellt samarbete ska uppmuntras. På så sätt kan de offentliga resurserna användas på ett optimalt sätt till insatser för vård och rehabilitering.
ANETTE: Behöver vi ändra några lagar här? Eller går det att samköra system?
PP: Barn har rätt till en trygg uppväxtmiljö. Insatser för att stödja barn och ungdomar ska ske med utgångspunkt i FN:s barnkonvention och bygga på det nära nätverk som finns runt barnet.
ANETTE: Bygga på låter bra, men när det inte fungerar måste annat kopplas in. 1 år för ett barn är lång tid jämfört för oss vuxna.
PP: Samverkan mellan olika huvudmän ska vara väl utvecklad.Kommunerna ska ha skyldighet att bistå när hjälpbehov uppstår.
ANETTE: Frågan är bara hur fort man kan begära att få hjälp och hur enkelt det är att 'komma i kontakt med' hjälpen.
PP: Socialbidragens konstruktion ska vara lika i hela landet. Varje kommun ska dock ha rätt att fastställa bidragsnivåerna utifrån principen om kommunalt självstyre eftersom de lokala förhållandena varierar.
ANETTE: JA, hyrorna varierar ju rätt rejält över landet.
PP: Pensionssystemet ska utgå från den livsinkomst den enskilde arbetar ihop och som utgör grunden för den avgift som betalas in och den pension man får ut. En solidariskt finansierad garantipension ska finnas som skydd för den som inte kunnat arbeta ihop en rimlig pension. Pensionsåldern ska vara flexibel och utgå från den enskildes val. Delning av pensionsrätt mellan makar ska kunna ske. Pensionsrätt ska tillgodoräknas för vård av eget barn, studier och plikttjänstgöring.
ANETTE: Hur var det med det där att kvinnor får ut mindre för att vi beräknas leva längre?
ANETTE: En familj är inte alltid en kärnfamilj. Det kan vara även vara mamma och barn eller pappa och barn.
PP: Socialpolitiken ska stödja när det brister och stimulera de positiva krafterna i dessa gemenskaper. Solidaritetsprincipen motiverar oss att ta gemensamt ansvar för alla människor, i synnerhet de utsatta.
ANETTE: Tänk på att det inte bara är myndigheter som 'skall ta hand om', du och jag kan göra stora saker bara genom ett leende.
PP: De sociala nätverken byggs av människor i samverkan, gemenskaper, och är en naturlig och avgörande del av våra liv. I vardagslivet vävs ansvar och ömsesidigt utbyte av stöd och omvårdnad samman till ett starkare nät. Familjen och relationer mellan generationer är av avgörande betydelse.
ANETTE: För att underlätta att nätverken byggs upp behövs mötesplatser. Familjecentraler och Fritidsgårdar tycker jag är bra för detta.
PP: Dessa sociala nätverk framstår som särskilt betydelsefulla när människor drabbas av svårigheter av olika slag. Välfärdssamhället ska bygga på att enskilda och grupper av människor som familj, grannar, föreningar, i första hand ges möjlighet att ta ett stort ansvar för den nära omgivningen. Med subsidiaritetsprincipen som grund ska det offentliga stödja de naturliga nätverken. Men det offentliga är ytt erst ansvarigt för att alla ska kunna leva ett tryggt och värdigt liv. Offentlig, ideell och privat verksamhet ska komplettera varandra.
ANETTE: Då gäller det att vi bygger upp
PP: Målet för socialpolitiken är att stödja gemenskaperna och de enskilda människorna till egen försörjning och god omvårdnad.
ANETTE: Då behövs bra sammarbete med exempelvis Arbetsförmedlingen.
PP: Socialpolitiken ska levandegöra att varje enskild människa har samma värde oavsett ålder, etniskt och socialt ursprung, sexuell identitet, religion eller kön.
ANETTE: För mig gäller det all politik.
PP: De insatser som görs av de sociala myndigheterna ska bidra till att fördela välfärden rättvist och solidariskt bland alla medborgare och ge alla likvärdiga förutsättningar.
ANETTE: Vad menar vi med rättvist? För mig är det att ge den som har störst behov vård först. Ibland kan det vara det lilla för en individ som gör att han eller hon känner sig rättvist behandlad. Tex att bli lyssnad på av tjänstemän och politiker.
PP: Socialpolitiska insatser måste präglas av respekt för den personliga integriteten och ge förutsättningar för inflytande och delaktighet från den enskilde, för såväl vuxna som barn.
ANETTE: Sekretesslagstiftningen skall skydda individen. Den får inte bli ett skydd för myndigheten. Inflytande och delaktighet för barnen är oerhört viktigt.
PP: Ett solidariskt finansierat socialförsäkringssystem ska finnas och vara garanterat i lag och/eller genom avtal. Socialförsäkringssystemet ska ge ekonomisk trygghet under livets olika skeenden. Självrisker ska kombineras med högkostnadsskydd. Nivåerna på ersättningarna ska utformas så att den enskilde stimuleras att delta i åtgärder som leder till så god hälsa som möjligt och återgång till arbetslivet.
ANETTE:
PP: Det finns tydliga samband mellan kostnaderna för socialförsäkringarna, hälso- och sjukvården, arbetslivsrehabiliteringen och kommunernas socialtjänst. För en effektiv användning av de samlade resurserna bör en finansiell samordning ske mellan dessa verksamheter. Lokalt organisatoriskt och finansiellt samarbete ska uppmuntras. På så sätt kan de offentliga resurserna användas på ett optimalt sätt till insatser för vård och rehabilitering.
ANETTE: Behöver vi ändra några lagar här? Eller går det att samköra system?
PP: Barn har rätt till en trygg uppväxtmiljö. Insatser för att stödja barn och ungdomar ska ske med utgångspunkt i FN:s barnkonvention och bygga på det nära nätverk som finns runt barnet.
ANETTE: Bygga på låter bra, men när det inte fungerar måste annat kopplas in. 1 år för ett barn är lång tid jämfört för oss vuxna.
PP: Samverkan mellan olika huvudmän ska vara väl utvecklad.Kommunerna ska ha skyldighet att bistå när hjälpbehov uppstår.
ANETTE: Frågan är bara hur fort man kan begära att få hjälp och hur enkelt det är att 'komma i kontakt med' hjälpen.
PP: Socialbidragens konstruktion ska vara lika i hela landet. Varje kommun ska dock ha rätt att fastställa bidragsnivåerna utifrån principen om kommunalt självstyre eftersom de lokala förhållandena varierar.
ANETTE: JA, hyrorna varierar ju rätt rejält över landet.
PP: Pensionssystemet ska utgå från den livsinkomst den enskilde arbetar ihop och som utgör grunden för den avgift som betalas in och den pension man får ut. En solidariskt finansierad garantipension ska finnas som skydd för den som inte kunnat arbeta ihop en rimlig pension. Pensionsåldern ska vara flexibel och utgå från den enskildes val. Delning av pensionsrätt mellan makar ska kunna ske. Pensionsrätt ska tillgodoräknas för vård av eget barn, studier och plikttjänstgöring.
ANETTE: Hur var det med det där att kvinnor får ut mindre för att vi beräknas leva längre?
4.1. Familjepolitik
PRINCIPPRGOGRAMMET:
Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse, men också ställas inför krav och ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap till människans djupaste behov - behovet att bli sedd och inte vara utbytbar. En viktig förutsättning för att en familj ska fungera är att alla respekterar vissa grundläggande värden som jämställdhet och respekt för varje människas integritet. En annan är att familjen inte fungerar som en sluten enhet utan snarare som en bas för ett vidare samhällsengagemang. Vid utformandet av politiken gentemot barnfamiljer är det viktigt att inse att familjerna ser olika ut.
I vårt föränderliga och globaliserade samhälle ökar familjens roll som identitetsskapare och balanspunkt. Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och det begås misstag också inom familjen. Trots sina brister är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att människor ska växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället. Övergrepp och förtryck kan aldrig tolereras inom familjen, lika litet som någon annanstans. Men att sådant förekommer kan aldrig tas till intäkt för att avfärda familjen som samlevnadsform.
Att vara förälder är den mest ansvarsfulla uppgift man kan ha. Föräldraskapet innebär att man ikläder sig en viktig och betydelsefull samhällsuppgift, och man ska kunna kräva att få så goda förutsättningar som möjligt för att klara den.
Barnens och familjernas behov är utgångspunkten för familjepolitiken. Alla ska ha möjlighet att välja den barnomsorgsform som passar de egna förhållandena bäst. Uppgiften för stat och kommun är att skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för detta. Eftersom behov och önskemål varierar över tid och mellan olika familjer måste samhällets stöd till barnfamiljer vara organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.
Familjepolitiken måste skapa förutsättningar för föräldrarna att tillbringa mer tid med sina barn. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och vård av eget barn skulle i många fall medföra förbättrad kontakt mellan föräldrar och barn, och även ge positiva effekter när det gäller att främja familjebildning och ökad familjestabilitet.
Kvinnor och män ska vara jämställda och ges samma möjligheter i familjen liksom i samhället i övrigt. Jämställdhet börjar redan i hemmet och barnet lär sig tidigt av föräldrarnas roller. Det är därför viktigt att med opinionsbildande arbete stimulera föräldrar att dela på föräldraledigheten så att båda får möjlighet att ta del av barnets utveckling och fostran. Barn behöver och har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Detta gäller inte minst den vardagliga kontakten, även om föräldrarna inte bor tillsammans.
Ensamstående föräldrars situation kräver särskild uppmärksamhet. Olika former av särskilt stöd såväl praktiskt som ekonomiskt och socialt ska finnas för att underlätta föräldraskapet. En stor grupp människor bor i ensamhushåll. Det är viktigt att deras situation beaktas i det politiska beslutsfattandet.
I ett samhälle med höga krav på småbarnsföräldrar att klara av både ett ansträngande yrkesliv och ett krävande föräldraskap utgör far- och morföräldrar samt andra släktingar och nära vänner ett omistligt stöd. Ett flexibelt utformat barnomsorgsstöd och en bostadspolitik som underlättar flergenerationsboende är exempel på hur sådana relationer kan underlättas.
Vid adoptioner ska eftersträvas att barnet får en ny mamma och pappa som ersättning för de biologiska föräldrarna. Adoptioner ska ges ekonomiskt stöd.
Stabila och fungerande familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Äktenskapet är den tryggaste juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna. Samhället ska i opinionsbildning och lagstiftning framhålla att en medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras genom äktenskapet. Parter som inte ingår äktenskap men som vill reglera sin samlevnad ska kunna ingå frivilliga avtal.
För att stödja familjestabilitet ska familjerådgivning finnas och vara lättillgänglig. Föräldrautbildning är en form av förebyggande insats som bör erbjudas alla. Samverkan med folkbildningen och andra frivilligorganisationer kan ge fördelar i dessa sammanhang. Olika slags mötesplatser för föräldrar och familjer ger goda förutsättningar för nätverk och gemenskap mellan människor.
Staten ska ge ekonomiskt stöd till barnfamiljerna så att dessa tillförsäkras en rimlig levnadsnivå. Pensionssystemet ska utformas så att vård av eget barn och/eller minskat förvärvsarbetande under småbarnsåren inte missgynnar ena föräldern.
Statens uppgift är att ge föräldrar ekonomiska möjligheter att själva välja på vilket sätt de vill utforma barnomsorgen för sina barn. Begreppet barnomsorg innefattar såväl föräldrarnas omsorg i det egna hemmet som daghem/förskola, familjedaghem, öppen förskola, fritidshem och andra former. Kommunernas uppgift är att tillhandahålla subventionerad förskoleverksamhet för de familjer som så önskar. Etableringsfrihet ska råda när det gäller olika alternativ, oberoende av vilken driftsform det är. Privat, ideell, kooperativ och kommunal drift kan förekomma. Förskoleverksamheten, som har en viktig pedagogisk uppgift, ska präglas av jämn och hög kvalitet i form av små barngrupper och personal med både pedagogisk och omvårdande kompetens. Föräldrars delaktighet ska uppmuntras och underlättas.
Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse, men också ställas inför krav och ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap till människans djupaste behov - behovet att bli sedd och inte vara utbytbar. En viktig förutsättning för att en familj ska fungera är att alla respekterar vissa grundläggande värden som jämställdhet och respekt för varje människas integritet. En annan är att familjen inte fungerar som en sluten enhet utan snarare som en bas för ett vidare samhällsengagemang. Vid utformandet av politiken gentemot barnfamiljer är det viktigt att inse att familjerna ser olika ut.
I vårt föränderliga och globaliserade samhälle ökar familjens roll som identitetsskapare och balanspunkt. Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och det begås misstag också inom familjen. Trots sina brister är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att människor ska växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället. Övergrepp och förtryck kan aldrig tolereras inom familjen, lika litet som någon annanstans. Men att sådant förekommer kan aldrig tas till intäkt för att avfärda familjen som samlevnadsform.
Att vara förälder är den mest ansvarsfulla uppgift man kan ha. Föräldraskapet innebär att man ikläder sig en viktig och betydelsefull samhällsuppgift, och man ska kunna kräva att få så goda förutsättningar som möjligt för att klara den.
Barnens och familjernas behov är utgångspunkten för familjepolitiken. Alla ska ha möjlighet att välja den barnomsorgsform som passar de egna förhållandena bäst. Uppgiften för stat och kommun är att skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för detta. Eftersom behov och önskemål varierar över tid och mellan olika familjer måste samhällets stöd till barnfamiljer vara organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.
Familjepolitiken måste skapa förutsättningar för föräldrarna att tillbringa mer tid med sina barn. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och vård av eget barn skulle i många fall medföra förbättrad kontakt mellan föräldrar och barn, och även ge positiva effekter när det gäller att främja familjebildning och ökad familjestabilitet.
Kvinnor och män ska vara jämställda och ges samma möjligheter i familjen liksom i samhället i övrigt. Jämställdhet börjar redan i hemmet och barnet lär sig tidigt av föräldrarnas roller. Det är därför viktigt att med opinionsbildande arbete stimulera föräldrar att dela på föräldraledigheten så att båda får möjlighet att ta del av barnets utveckling och fostran. Barn behöver och har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Detta gäller inte minst den vardagliga kontakten, även om föräldrarna inte bor tillsammans.
Ensamstående föräldrars situation kräver särskild uppmärksamhet. Olika former av särskilt stöd såväl praktiskt som ekonomiskt och socialt ska finnas för att underlätta föräldraskapet. En stor grupp människor bor i ensamhushåll. Det är viktigt att deras situation beaktas i det politiska beslutsfattandet.
I ett samhälle med höga krav på småbarnsföräldrar att klara av både ett ansträngande yrkesliv och ett krävande föräldraskap utgör far- och morföräldrar samt andra släktingar och nära vänner ett omistligt stöd. Ett flexibelt utformat barnomsorgsstöd och en bostadspolitik som underlättar flergenerationsboende är exempel på hur sådana relationer kan underlättas.
Vid adoptioner ska eftersträvas att barnet får en ny mamma och pappa som ersättning för de biologiska föräldrarna. Adoptioner ska ges ekonomiskt stöd.
Stabila och fungerande familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Äktenskapet är den tryggaste juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna. Samhället ska i opinionsbildning och lagstiftning framhålla att en medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras genom äktenskapet. Parter som inte ingår äktenskap men som vill reglera sin samlevnad ska kunna ingå frivilliga avtal.
För att stödja familjestabilitet ska familjerådgivning finnas och vara lättillgänglig. Föräldrautbildning är en form av förebyggande insats som bör erbjudas alla. Samverkan med folkbildningen och andra frivilligorganisationer kan ge fördelar i dessa sammanhang. Olika slags mötesplatser för föräldrar och familjer ger goda förutsättningar för nätverk och gemenskap mellan människor.
Staten ska ge ekonomiskt stöd till barnfamiljerna så att dessa tillförsäkras en rimlig levnadsnivå. Pensionssystemet ska utformas så att vård av eget barn och/eller minskat förvärvsarbetande under småbarnsåren inte missgynnar ena föräldern.
Statens uppgift är att ge föräldrar ekonomiska möjligheter att själva välja på vilket sätt de vill utforma barnomsorgen för sina barn. Begreppet barnomsorg innefattar såväl föräldrarnas omsorg i det egna hemmet som daghem/förskola, familjedaghem, öppen förskola, fritidshem och andra former. Kommunernas uppgift är att tillhandahålla subventionerad förskoleverksamhet för de familjer som så önskar. Etableringsfrihet ska råda när det gäller olika alternativ, oberoende av vilken driftsform det är. Privat, ideell, kooperativ och kommunal drift kan förekomma. Förskoleverksamheten, som har en viktig pedagogisk uppgift, ska präglas av jämn och hög kvalitet i form av små barngrupper och personal med både pedagogisk och omvårdande kompetens. Föräldrars delaktighet ska uppmuntras och underlättas.
Kapitel 4. Människan i samhället - sig själv nog eller i behov av andra?
PRINCIPPRGOGRAMMET:
ÄR MÄNNISKAN EN ENSAMVARG, sig själv nog och utan behov av andra? Är det rädsla för fiender som gjort att människor förenats i samhällen och familjer? Eller ligger det i människans natur att bilda gemenskaper?
Varje människa föds in i ett sammanhang med nära relationer. Vi har ett djupt behov av andra människor och vi är alla i olika faser av våra liv så svaga att vi är helt beroende av andra.
Enligt den personalistiska människosynen är gemenskap något naturligt för människan. Människan tar ansvar för sig själv, för de sina och för sina livsvillkor. Hon bildar gemenskaper och sociala nätverk och mår väl av att ha goda relationer till sina medmänniskor. Familjer, släkt och samhällets övriga gemenskaper som grannskap, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund uppstår naturligt och kan rationellt motiveras utifrån sin ändamålsenlighet och hur verkligheten är beskaffad. Familjen är en naturlig gemenskap vars särskilda ändamål är omsorgen om barnen, och den binds samman av skyldigheter och rättigheter. Släkten föds man in i och grannskapet får man när man flyttar in i ett område. Intresseföreningar går man in i för att man drivs av liknande intressen och fackföreningar behövs för att organisera arbetstagare att tillvarata gemensamma intressen. Alla mår väl av att gemenskaperna präglas av trohet, omsorg, generositet och ärlighet.
Familjen är en naturlig och grundläggande gemenskap och utgör stommen i samhället. När den gemenskapen sviktar är det kommunens uppgift att socialt och ekonomiskt stödja familjen att kunna utföra sina uppgifter och skyldigheter. Detta stöd är en följd av subsidiaritetsprincipen, som innebär såväl att naturliga gemenskaper inte ska berövas sina uppgifter som att kommunen, som närmaste offentliga nivå över familjen, ska ge stöd vid behov.
Genom lagstiftning ska det offentliga respektera familjens sfär och rättigheter. Familjen ska inte berövas sina naturliga uppgifter utan i stället ges förutsättningar och vid behov socialt och ekonomiskt stöd att självständigt och tryggt kunna utföra dem. Den mest uppenbara skyldigheten är att ta hand om barnen och ansvara för deras utveckling in i vuxenlivet.
Naturliga gemenskaper som familjer, släkt, grannskap, företag, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund utgör det civila samhället. Dessa utgör sammanhållande nätverk, som inget samhälle kan vara förutan. De skapar starka sociala band med trygga och ordnade förhållanden. Om staten, landsting/regioner eller kommuner inte respekterar det civila samhällets rättigheter att fullgöra sina uppgifter undergrävs det gemensamma bästa. När det offentliga genom lagstiftning, skatter, incitament eller pålagor tar över det civila samhällets uppgifter ökar hela samhällets sårbarhet.
Kristdemokraterna betonar värdet av personliga relationer. Goda relationer är grunden för ett gott samhälle. Goda relationer ger oss stor personlig glädje och förståelse, de skapar trygghet och ordnade förhållanden, de påverkar effektiviteten i ekonomin och invånarnas mönster av solidaritet.
ÄR MÄNNISKAN EN ENSAMVARG, sig själv nog och utan behov av andra? Är det rädsla för fiender som gjort att människor förenats i samhällen och familjer? Eller ligger det i människans natur att bilda gemenskaper?
Varje människa föds in i ett sammanhang med nära relationer. Vi har ett djupt behov av andra människor och vi är alla i olika faser av våra liv så svaga att vi är helt beroende av andra.
Enligt den personalistiska människosynen är gemenskap något naturligt för människan. Människan tar ansvar för sig själv, för de sina och för sina livsvillkor. Hon bildar gemenskaper och sociala nätverk och mår väl av att ha goda relationer till sina medmänniskor. Familjer, släkt och samhällets övriga gemenskaper som grannskap, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund uppstår naturligt och kan rationellt motiveras utifrån sin ändamålsenlighet och hur verkligheten är beskaffad. Familjen är en naturlig gemenskap vars särskilda ändamål är omsorgen om barnen, och den binds samman av skyldigheter och rättigheter. Släkten föds man in i och grannskapet får man när man flyttar in i ett område. Intresseföreningar går man in i för att man drivs av liknande intressen och fackföreningar behövs för att organisera arbetstagare att tillvarata gemensamma intressen. Alla mår väl av att gemenskaperna präglas av trohet, omsorg, generositet och ärlighet.
Familjen är en naturlig och grundläggande gemenskap och utgör stommen i samhället. När den gemenskapen sviktar är det kommunens uppgift att socialt och ekonomiskt stödja familjen att kunna utföra sina uppgifter och skyldigheter. Detta stöd är en följd av subsidiaritetsprincipen, som innebär såväl att naturliga gemenskaper inte ska berövas sina uppgifter som att kommunen, som närmaste offentliga nivå över familjen, ska ge stöd vid behov.
Genom lagstiftning ska det offentliga respektera familjens sfär och rättigheter. Familjen ska inte berövas sina naturliga uppgifter utan i stället ges förutsättningar och vid behov socialt och ekonomiskt stöd att självständigt och tryggt kunna utföra dem. Den mest uppenbara skyldigheten är att ta hand om barnen och ansvara för deras utveckling in i vuxenlivet.
Naturliga gemenskaper som familjer, släkt, grannskap, företag, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund utgör det civila samhället. Dessa utgör sammanhållande nätverk, som inget samhälle kan vara förutan. De skapar starka sociala band med trygga och ordnade förhållanden. Om staten, landsting/regioner eller kommuner inte respekterar det civila samhällets rättigheter att fullgöra sina uppgifter undergrävs det gemensamma bästa. När det offentliga genom lagstiftning, skatter, incitament eller pålagor tar över det civila samhällets uppgifter ökar hela samhällets sårbarhet.
Kristdemokraterna betonar värdet av personliga relationer. Goda relationer är grunden för ett gott samhälle. Goda relationer ger oss stor personlig glädje och förståelse, de skapar trygghet och ordnade förhållanden, de påverkar effektiviteten i ekonomin och invånarnas mönster av solidaritet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
